Tankar kring ensamhet

Idag har jag tråkigt och som alltid när det inte finns nåt att göra börjar mina tankar att snurra. Jag hatar att vara ensam med mina tankar, vissa tycker att det är skönt, inte jag! Idag drar tankarna åt ensamhet.
Jag tror att jag börjar bli vuxen. Nästan alla mina vänner har flyttat hemifrån men samtidigt känner jag ingen press att flytta till ensamheten i en lägenhet med tvättider, städning och matlagning. Jag trivs hos mina päron och kommer stanna här tills jag har pluggat klart, som det ser ut nu iaf.
Jag säger bara en sak, fy fan för alla som flyttar. Visst det är ju skitkul för dom och jag vill inte flytta från mitt vacka Norrköping men jag måste erkänna att det börjar bli lite tomt efter alla vänner som väljer att flyga ut ur stadsboet. Än så länge är det tre som har flyttat ifrån mig och efter denna sommar är det fem till. Det blir åtta sammanlagt, åtta av mina närmaate vänner. För en person som inte klarar av att vara ensam och t.o.m. är rädd för ensamheten är det lite svårt att vänja sig vid tanken. Visst det är ju inte så långt till uppsala, göteborg, västerås och london men jag är så trött på att ha telefonrelationer. Jag tror att det har bidragit till att jag har blivit så anti mot internetkontakt-trenden. Eftersom jag anser att man ska umgås med de personer som man har i närheten för rätt som det är flyttar dom och då har man inget annat val än att hålla kontakt med dom genom telefon, mail eller facebook.

Sitter och kollar på mitt stålfår Rubie och känner att jag saknar Li*** en del. Tur att jag lyckades boka in denna upptagna människa på en Krunegårdkväll den 21 aug iaf...
*